Jag set det som att man var duktig på att neutralisera högerns starka frågor: kriminalitet, migration och försvar. Men man klarade inte att fylla tomrummet med sina egna starka frågor: landets ekonomi, arbetsmarknad och plånboksfrågor. Istället fylldes tomrummet med tjat om regeringsbildningen, Vänsterpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Att vinna röster från Tidö på bekostnad av ett tapp till MP och V var medvetet, helt nödvändigt och man lyckades delvis. S-kongressen har röstat för en politik som är mer TAN-vänster.

Det lyckade var att SD tappade stort. Det dåliga var att man inte lyckades vinna över fler från högersidan och SD-soffan. Jag är övertygad om att det hade gått bättre om man lyckats få upp mer politiska sakfrågor på agendan. T.ex. de som Reformisterna listar i artikeln. Det förstod förstås även Tidö och borgerlig media. Kanske därför som valrörelsen blev den sämsta i modern tid, med väldigt lite fokus på de frågor som väljarna klassat som mest viktiga. SVT var ett skämt och klarade inte sitt uppdrag. Borgerlig media gjorde bara sitt jobb.

Men allt är inte medias fel. När det började gå åt pipsvängen, så började valledningen hos S att rikta in sig mer på samma väljare som C. Dvs. gamla alliansväljare och nyliberaler. Kanske pga. vana, inkompetens, dåligt självförtroende eller av den enkla anledningen att valledningen själva var/är nyliberaler eller “Magdamoderater”.